background img
Boxen Banner
banner

Tre dagar till havs utanför Göteborg

Header1 Orig

Det är något alldeles speciellt när motorn stängs av och tystnar. Vinden som tar tag i seglen och ställer båten på lut. Det enda som hörs är vågornas svaga brus mot segelbåtens skrov när vi stävar ut mot öppet hav…

Har man inte en egen segelbåt kan man alltid hyra en om man har skepparexamen eller att minst en person i sällskapet har det.

Segelbåtar kan vara rätt kostsamma investeringar för den som vill äga sin egen. Men om man gjort andra prioriteringar och ändå vill ut och segla går det bra att hyra en. Så gjorde vi. Vi var sex personer som hyrde en segelbåt i tre dagar. Två i sällskapet hade skepparexamen och var rutinerade seglare. Vi andra hade tidigare seglat mindre båtar men saknade utbildning. Men som besättning betraktat var vi ett bra gäng. Rollfördelningen var rätt given och efter en noggrann genomgång av rutiner och säkerhetsfrågor var vi klara för att ge oss ut på havet i tre dygn.

Vi hade hoppats på strålande sol, svag vind och högsommarvärme. Så blev det inte. Nu var det svalt, mulet och regnet hängde i luften men väderprognosen såg lovande ut. Vädret skulle spricka upp och bli soligt med växlande molnighet och svag vind.

Planen var att vi skulle ta god tid på oss och segla korta distanser på lång tid för att sedan ankra upp båten vid naturhamnar och bara ta det lugnt. Långt från kända båthamnar där massor med båtar ligger tätt bredvid varandra. Det har så klart sin charm att ligga vid dessa båthamnar och träffa andra båtmänniskor. Även vi angjorde bryggan på Kärringön för ett kortare stopp. Men i övrigt övernattade vi vid fantastiska naturhamnar ute i skärgården.

Hus

Den inledande delen av seglingen gick inomskärs längs kusten där små fiskesamhällen kantade kustlinjen. Husen låg öppet och utsatta för väder och vind i det karga landskapet.

Navigeringen i detta område innebar att vi skulle hålla oss till farleden vilket gjorde att vi gick med motor och revade segel. Sakta men säkert med fyra knops fart tog vi oss genom farleden till dess det var dags att rigga segel och stänga av motorn.

Vår tillförordnade ”kapten” gav oss andra order om vad som skulle göras. Vi inrättade oss i leden och gjorde skeppet sjöklart. Det vill säga att vi plockade undan allt löst liggande materiel, plockade undan glas och porslin, stängde luckor och lådor. Vi intog våra positioner på däck för att rigga segel. Allt detta med stort ”allvar” och med ett stort mått av, ”glimten i ögat”. Det var ju torts allt näst intill vindstilla.

Kapten

Den svaga vinden till trots fylldes vårt segel, båten ställde sig lite på lut och motorn tystnade. Det enda som hördes var havets svaga brus mot skrovet. Det var en fantastisk känsla, att känna hur vi för eget segel i stillhet stävade ut mot öppet hav.

Vindens styrka tilltog och vändes rakt mot vår för. Detta gjorde att vi fick kryssa oss fram för att hålla den riktning vi hade bestämt oss för. Seglingen blev mer aktiv och vi fick alla vara mer delaktiga i seglingen. Allt på ”order” från vår ”kapten.”

Efter en hel dags segling kom vi fram till ett område med kobbar och skär där vi skulle angöra båten vid en naturhamn och övernatta. Med naturhamn menas att det som regel inte finns någon brygga att lägga till vid. Endast en naturlig plats vid en klipphäll där det djup nog för att gå in med segelbåten.

Området med kobbar och skär skyddade från vinden vilket gjorde att vi av säkerhetskäl valde att reva seglen och gå med motor fram till övernattningsplatsen. Återigen var det dags för oss i besättningen att inta våra platser på däck inför landstigningen. Men den här gången blev det faktiskt lite spännande. Vi kunde ju inte vara helt säkra på om vi skulle stöta i någonting mot skrovet. Skönt nog gick det bra att angöra båten.

Naturhamn

Vilken fantastisk frihetskänsla det var. Vi var den enda båt som lagt till i detta karga och vackra område. Vi vandrade omkring på klipphällarna och tittade ut över havet, ned över den plats där vi förtöjt vår båt. Endast vi var där. Det var en fantastisk känsla att efter flera timmars segling angöra båten vid en sådan härlig plats.

Nattimmen var slagen och vi kröp till kojs efter en välförtjänt middag. Allt var tyst, det enda som hördes var havets kluckade mot skrovet. Tänk vilken fantastik första dag vi hade haft, och tänk, två dagar återstod.

Text/foto.
Fredrik Lindgren

Durken

 

Galionsfigur


Menu Title