background img
Boxen Banner
banner

Tandem Skydiving – Mitt första tandemhopp

bilder till artikel 033

Snabba fakta:

Aktivitet: tandem skydiving

Plats: Evora, (Lisboa)

Land: Portugal

Fallskärmsklubb: Get High

Kontakt: www.gethigh.pt

Hemma i Sverige har jag kontakt med några som hoppar fallskärm och visst har jag haft tillfällen att besöka någon av de anläggningar där man kan ta ett så kallat tandemhopp. Men av någon anledning har det aldrig blivit av även fast lusten alltid funnits att uppleva ett sådant hopp.

Film: tandem skydiving i Tavares Portugal

Eftersom det är en så kallad risksport finns det anledning att tänka på vilka risker som finns med att prova på ett tandemhop. Visst känns det lite osäkert när man inte vet så mycket om vilka förutsättningar som gäller för att göra ett säkert hopp. Men på något sätt kände jag att det var dags att prova och att jag helt enkelt måste lita på att andra människor vet hur man gör det säkert.

Platsen för tandemhoppet blev Portugal. Inte för att jag särskilt hade valt det utan mer för att jag fick tillfälle att åka med några goda vänner till just Portugal som ville samma sak som mig.

Uppleva ett fritt fall från ett flygplan. Hur häftigt skulle det bli…

Dagen D var så med ens ett faktum. I dag ska det ske! Dagarna före hoppet upplevde jag som helt bekymmersfria, men visst var det med en viss nerv och anspänning vi åkte de cirka 50 kilometrarna från Santacruize till Tavares.

Väl framme vid flygfältet var det som man kan förvänta sig på en sådan plats. Flera olika flyghangarer och massor med små propellerflygplan som stod parkerade. Motorljud från flygplan som taxade ut mot start och landningsbanan, flygplan som lyfte mot den klarblå himlen, folk som pratade och pekade ivrigt upp mot skyn där fallskärmar skymtade högt upp i det blå.

Vädret var helt perfekt, svag vind, strålande sol men med en lufttemperatur kring 35 grader Celsius. Allt var som det skulle. Personalen på “Get High”  Hälsade oss välkomna och förklarade hur det hela skulle gå till.

Efter inskrivningen väntade en genomgång med våra respektive hoppinstruktörer som skulle ta hand om oss och genomföra hoppet. De förklarade alla steg med oss och vi fick torröva på golvet inne i hangaren. Instruktionen var mycket pedagogiskt genomförd och vi kände oss lugna och säkra.

Inne i hangaren var det ständigt aktivteter men inte stressigt på något sätt. Folk pratade och fixade med sin utrustning, kul musik spelades i hangarens musikanläggning, utanför kunde vi se och höra flygplan som startade och landade, fallskärmshoppare som gjorde svängar och konster högt upp i den blå himlen.

Det var riktigt trevligt att invänta vår tur att gå ut till de plan som skulle ta oss upp till 4 500 meters höjd för att göra vårt hopp. Det fria fallet beräknades pågå i ungefär en minut medan hela hoppet från flygplan till att vi landade på marken beräknades till cirka 4 minuter.

Äntligen var det vår tur att gå ut till det rosa planet med gula stjärnor på. Kul plan tänkte jag, ett sådant skulle man haft. Spänningen steg och vi passade på att ta ett gruppfoto innan vi gick fram mot planet. Nu kände jag för första gången att det verkligen var nära, nu snart skulle det ske.

 

Innan vi klev in i planet fick vi en sista genomgång om hur vi skulle göra vid uthoppet, hur vi skulle hålla våra ben och vilken kroppsposition vi skulle ha. Resen skulle våra respektive hoppinstruktörer sköta.

Så var det dags, vi satte oss i planet, dörren stängdes, planets motor ökade varvtalet och vi började så sakta taxa ut mot start och landningsbanan. Den kvinnliga piloten signalerade med en gest att det vara dags för ”take off”. Motorn varvade upp och planet ökade farten och plötsligt utan att det egentligen kändes var vi uppe i luften. Snabbt och obehindrat klättrade vi allt högre och utsikten blev allt mer fantastisk.

Nu kändes det verkligen spännande, strax var det dags att öppna dörren och då gällde det att jag kom ihåg de saker jag skulle tänka på vid uthoppet.

Dörren öppnades

Flygplanet hade nått sin idealhöjd och planade ut. Spänningen var på topp och vi alla var helt fokuserade på det som nu skulle ske… hoppet. Alla i besättningen, piloten instruktörerna och vi som var nybörjare hurrade och sjöng Jump, Jump flera gånger för att på något sätt liva upp stämningen men samtidigt avdramatisera det hel. Det fungerade fint för mig.

Instruktören närmast dörren tog tag i handtaget och signalerade att det var dags att öppna dörren. Så med ens var dörren öppen och en sval vind svepte in i kabinen vilket hjälpte till att skärpa mina sinnen. Flygplanet föreföll helt opåverkat av att dörren öppnats och flög lika obehindrat som vanligt.

Första tandemparet gjorde sig redo att hoppa och satte sig med benen dinglande utanför planet. Instruktören höll i sig i ramen på insidan av planet, lutade sig tillbaka för att ta sats, räknade till tre och då hävde han sig ut i det fria….

Jag ska erkänna att det såg helt fantastiskt ut. Två människor ihopkopplade med en sele, flygplanets rosa vinge, knallblå himmel och så plötsligt hävde de sig ut från flygplanet in i ett fritt fall mot jordens yta på 4 500 meter längre ned. Jag ryste till i hela kroppen och tänkte snart är det min tur… andra paret gjorde sig redo och hoppade. Nu var det min tur… visst var jag spänd och lite nervös inför hoppet och hur jag skulle uppleva det fria fallet. Men just i den stunden var det som att den svala vinden och motorljudet från flygplanet inte bekom mig det minsta. Jag var helt fokuserad på att utföra de moment som jag lärt mig i hangaren.

Vi satte oss till rätta med mina ben hängande utanför planet. Jag kände hur ”Taka” min japanska instruktör lutade sig in i planet för att ta stats innan han hävde oss ut i det fria, så med ens bar det av med rasande fart rakt ned i ett störtdyk mot jordens yta. Om jag kunde skrika i denna artikel skulle jag göra det för det var helt fantastiskt, VILKEN ACCELERATION OCH FART DET BLEV PÅ INGEN TID…. Det var liksom från noll till superspeed på en sekund rakt mot marken men ändå med en känsla av att faktiskt flyga med kontroll i luften. Helt fantastiskt.

Efter lite trixande i det fria fallet med svängar och formationer med Cissi, som följde med och filmade hela hoppet från sitt perspektiv, skildes vi åt i luften och fallskärmen utlöstes. Med ett ryck bromsades farten upp och det hela blev lugnt och stilla, bruset från fartvinden var borta och vi kunde prata med varande obehindrat.

Det kändes onekligen lite overkligt att först ha störtat mot marken i 250 km i timmen men att nu ljudlöst glida fram i luftrummet med en enorm utsikt.

Vilken maxad upplevelse, det här gör jag om när som helst. Utan tvekan var det värt var enda krona och ansträngning att uppleva tandem skydiving.

Bildspel: Fotografier från Get High fallskärmsklubb i Tavares Portugal

Författare: Fredrik Lindgren

Foto: Fredrik Lindgren


Menu Title