background img
Boxen Banner
banner

Mongejura en Big Wall-upplevelse av stora mått

TakeVenture Mongejura
Snabba fakta: AKTIVTET: Big Wall klättring LED: Sydpilaren BERG: Mongejura PLATS: Romsdalen NÄRMASTE SAMHÄLLE: Åndalsness LAND: Norge

Sydpilaren – 1 080 meter klättring.

Mongejura är ett omtalat berg för den som är bekant med stora klätteräventyr i Skandinavien. Många är det som drömmer om att klättra den 1000 meter höga väggen men få är det som verkligen gör det.

Leden rankas som en av det mest lättillgängliga 1000-meters väggarna i vårt närområde. Anmarschen till berget från parkeringsplatsen, där man lämnar bilen, tar cirka en timme och efter att man klättrat upp till toppen finns en stig att vandra ned till dalgången igen. Leden är relativt lätt i svårighetsgrad. Av 24 replängder är det endast 4 som är medelsvåra att klättra.

TakeVenture Mongejura (14) as Smart Object-1

Men, här finns ett stort men. Det är ett stort berg med allt vad det innebär. Många är det som fått vända på leden för att det tagit för lång tid eller att man helt enkelt inte hittar vägen upp. Routfindingen kan vara besvärlig för de som inte är vana stor-bergsklättrare. Väder och vind spelar alltid en stor roll i klättring och i Romsdalen kan det komma rikligt med regn och blåsa kraftiga kastvindar. Berget är relativt fast men det förekommer stenslag (nedfallande stenar) i vissa regioner av berget. Stigen ned till dalgången är allt annat än enkel. Många är det som vittnar om hur extremt ansträngande den är efter att man klättrat 15-20 timmar.

Dessa faktorer kan vara nog så skärmade för de som är oerfarna i stora berg. Med detta som förkunskap står man inför berget och tittar upp i den 1 000 meter höga väggen och försöker se den tänkta linjen man ska klättra. Utmaningen är att hitta leden i Sydpilaren. När man står där och försöker se linjen inser man att det finns flera linjer som påminner om varandra men vilken som är den rätta är själva utmaningen att se. Ännu värre blir det när man kommer upp till insteget av leden då man inte lägre har hela väggen i sitt synfält, när man endast kan se de närmaste 100 metrarna. Det är mins sagt spännande och pulsen stiger påtagligt.

Som tur är finns det en del bilder att hitta på Internet som kan ge en viss vägledning om hur det ser ut vid själva insteget. En annan given passage att hitta är traversen under det enorma taket som leder upp till den omtalade offwith-sprickan. Det finns nämligen en blindgångare att ta miste på om man inte är uppmärksam. Med dessa bilder från internet i minnet underlättar det trots allt att hitta rätt.

Sydpilaren i korta drag.

Anmarschen till leden kan låta enkel enligt föraren men det är en bedräglig anmarsch. Den börjar som en lätt stig att gå men ganska snart tilltar lutningen och allt mer lösa stenblock ligger på stigen som gör den mer och mer ansträngande. Sedan tilltar vegetationen som förefaller luta mot dig medan du försöker komma dig uppåt. Detta blir rätt ansträngande efter ett tag och man svettas rejält.

TakeVenture Mongejura (6) as Smart Object-1

Insteget är relativt otydligt att se men med tanke på hur allt annat ser ut på sidorna blir det uppenbart vart man ska klättra. Men redan vid insteget går det att klättra fel. Vissa försöker klättra rakt upp i det lösa diedret vilket kan vara onödigt eftersom det är rätt löst. Det bättre alternativet är att följa föraren som tydligt beskriver en travers ut åt höger. Lite oväntat eftersom det leder bort från den givna linjen, men den är fast och fin att klättra.

Därefter kommer den 180 meter långa traversen längs väggen där man mer eller mindre klättrar och går längs en stig via flera hyllsystem. Det är också under denna travers som man kan ta miste på blindgångaren. Traversen är 180 meter och klättrar man den till den tar slut ser man det gigantiska taket och då vet man att man kommit rätt. Det är också här den riktiga klättringen börjar.

Därefter blir det finare klättring i brant terräng. Leden är relativt brant hela vägen upp och blir 90 grader på 4 av replängderna. Ett litet tak kommer på replängd 7 som är lite av en upplevelse. Känslig är nog ledordet.

Routfindingen är på flera ställen otydlig och det är bra om man har god erfarenhet att hitta den givna linje på stora väggar. En utmaning är att kunna tolka föraren och se leden i berget. Vissa partier är breda med flera liknade formationer som försvårar routfindingen. Men i stort sett är det relativt givet vart leden går.

TakeVenture Mongejura as Smart Object-1

Den inledande tredjedelen av leden är lite sämre än de två sista då berget blir fastare. Flera repländer håller fin kvalitet och bjuder på riktigt kul klättring. Sydpilaren har tre omtalade replängder, den första (replängd 6 grad 6) är en offwith-spricka som i första ögonkastet kräver stora säkringar men har man lite mod och kan klättra ut några meter extra räcker det fint med vanliga storlekar på sina säkringar. Den klättras vanligast som en layback men det går också att fronta den med små känsliga fotplaceringar.

TakeVenture Mongejura (9)

Den andra (replängd 10 grad 6) kända repländen är också en offwith-spricka men som skiljer sig en del från den första. Här går det också bra med vanliga säkringar men tekniken att komma förbi kruxet är mer av kroppsjaming än layback-klättring.

TakeVenture Mongejura (2)

Den tredje (replängd 16 grad 6/6+) kända replängden är den finaste enligt min mening. En riktigt fin jamspricka med till dels känsliga fotplaceringar. Handjamen är i sina stunder också av det känsliga slaget.

TakeVenture Mongejura (17) as Smart Object-1

Avslutningen av leden är lite av en upplevelse. Det gäller att hitta den dolda rännan som den kallas för i föraren. Den lilla korridoren är dold bakom stora formationer som gör att den inte syns från den standplats man står på. Man måste helt enkelt klättra upp i väggpartiet och vara uppmärksam på den lilla korridoren till vänster om där man klättrar. När man ser den är det givet vart man ska klättra men här är allt mycket löst så det gäller att röra sig försiktigt så man inte river ned något klippblock på sen klätterkompis.

Utsteget är också en bedräglig del av klättringen. Enligt föraren ser det ut som att det ska vara lätt och det är det förvisso i teknisk mening. Det som försvårar det hela är att det är riktigt långt upp till själva toppen av berget från den plats där leden är slut enligt föraren. Terrängen är mossig, lös och svår att säkra på ett vettigt sätt. Metoden blir löpande klättring till dess men nått toppen alternativt travesterat till höger för att komma till flackare terräng.

Stigen ned till dalgången kan vara svår att hitta eftersom den inledningsvis ofta går på stenhällar där det inte syns att det faktiskt är en stig. Men som tur är har man markerat stenblock med ett rött T som markera vart stigen går. I vissa fall finns även detta T markerat i stenhällen.

Sydpilaren på Mongejura är ett riktigt häftigt äventyr för de som vill ge sig upp i så stora väggar. Upplevelsen går inte att beskriva med ord på ett rättvist sätt, bäst är det så klart att klättra väggen själv. Då får man en upplevelse för livet.

Text, Foto: Fredrik Lindgren

TakeVenture Fredrik Lindgren Mongejura as Smart Object-1

Fotogalleri


Menu Title