background img
Boxen Banner
banner

Holmöns visfestival

Holmön Header 111

Snabba fakta:

Aktivitet: Visfestival

Land: Sverige

Plats: Holmön Västerbotten

Kontakt: http://www.visfestivalen.nu/

Holmön, solens och visornas ö, gjorde mig lycklig förra året, och nu när solen börjar titta fram så blir jag peppad på sommarfestivaler igen – och Holmön är en av de mysigaste. På Holmön ute i Västerbottens skärgård sker varje år sedan starten 1994 en unik visfestival där målet är att ”erbjuda en visfest med det bästa Norden har i visväg, synliggöra visan och höja dess status samt bidra till Holmöns fortlevnad och utveckling.

Bildspel: Holmöns visfestival

” Under åren har festivalen presenterat stora artister inom viskonsten som Laleh, Eldkvarn, Ewert Ljusberg, Totta Näslund, Helen Sjöholm, Lill-Babs, Annika Norlin, och många, många fler kända och mindre kända artister. I år hade turen kommit till artister som Christina Kjellsson, Mikael Wiehe och Stefan Sundström samt lokala Umeband som tjejerna i Kraja.

Vi hade tur redan när det gällde parkeringen. Vi var ganska sent ute men lyckades charma  parkeringsvakten att låta oss stå längst fram. Nice. Bra start kände vi. Nästa röta hade vi när vi skulle gå ombord på färjan som skulle leda oss ut till Holmön. Vi rymdes som sista passagerare med den första färjeturen. Stämningen på färjan var skönt sommarsvensk på något vis, med visälskare, proggare, barnfamiljer och skummande vågor.

Holmöns visfestival är inte en stor festival. Den pågår sista helgen i juli och har ca 650 – 700 personer på varje konsert. Oftast är himlen klarblå och solen framme. Så var det även denna kväll när vi traskade iland på ön. Det är fantastiskt att var ute i skärgården, inga bilar, havet som omringar en, lugnet som infaller i själen och den där riktiga sommarkänslan som man hade som barn infinner sig i kroppen.

Inne på festivalområdet satt redan folk bänkade framför scenen på de 400 takbeklädda sittplatserna, (som det finns idéer på att bygga ut ytterligare) en liten träläktare och på picknickfiltar runt om i gräset. Fikaförsäljningen av hembakta chokladbollar, kärleksmums, mackor, kaffe och saft gick som smör i solsken och vi var inte sena att hugga in, fälla ut filten och mysa ner oss framför scenen.

Det började bra med killarna i Umebandet Mates of Mine, som spelade chill popmusik som gränsade mot soul och folkmusik. Det fortsatte med Maria Phil som med kraft och inlevelse spelade piano och sjöng egentolkade låtar av Ola Magnell. Sedan kom trion Ljugarbänken med roliga vardagsvisor med texter som ”varför ger ni mig alkohol i födelsedagspresent, tycker ni att jag är socialt inkompetent?” En rolig visa som inspirerade mig att fira min kompis Sofia som dagen till ära fyllde 25 år. Konfrencieren Martin -mitt i naturen-Emtenäs tyckte också att det var en bra idé så Sofia fick röd i ansiktet gå upp på scenen och ta emot födelsedagshyllningar av publiken. Fint! Efter det var det dags för kvällens ”viskomiker” Christina Kjellsson. Jag hade aldrig hört denna kvinna förut och hon såg inte ut mycket för världen med sin gitarr och softa stil men hon var sjukt bra! Hon levererade visa på visa med ironiska texter om ensamhet, homosexualitet, släktingar och grannar och vi höll alla på att skratta ihjäl oss! Sedan när solen började gå ner och tjocktröjorna åkte på så kröp vi och Umeås vänsterpublik närmare scenen för att njuta, önska och hoppas på en bättre värld tillsammans med kvällens största och sista artist Stefan Sundström och  hans band Mäskkvartetten. Efter flera ”en gång till” inropningar och stående applåder så drog vi oss vidare mot danslogen där öppen scen bjöd på riktigt svängig dansmusik i några timmar till tills det var dags för oss arbetande ungdomar att i den underbara sensommarnatten ta färjan till fastlandet och lämna sommaren kvar på ön till nästa år.

Författare: Sofia Larsson

Foto: Sofia Larsson


Menu Title